Vad fan ska man med blogg till, när man aldrig är här och skriver, inte vet vad man ska skriva om, ingen som läser den, eller ens vad man FÅR skriva om utan att det ska bli tjaffs och bråk och sura miner!? Var ju evigheter sen jag skrev sist. Vet inte ens varför jag skriver nu.

Så jag drar igen.

Jaha, i dag var man ute med skruttan Nellie från morgon till eftermiddag. Var en bara Mamma och Nellie dag idag. Promenerade från oss till Badparken, som för övrigt sög. Vilken skitpark nu mera än från förr. Vi fortsatte promenaden till min faster, sen till Dahlparken sen till stan för att sen vidare åka hem. Var en händelsefull dag för oss och faktiskt en skön och rolig dag tillsammans.

Väl hemma så flög irritationen på mig och all värk med för den delen. Men men.

Efter timmar så fick man ett efterlängtat sms av en som  gjorde hela min dag och kommande vecka. Eller ja, var sms från 2 st, men ena var ett jag hoppats på och sett fram emot och det gjorde mig sjukt glad att jag fick det och det som stod i det! Var verkligen extremt uppskattat att få.

Fick liksom lite glädjepirr i magen, var länge sen jag hade så. Tack. Var allt som behövdes.

Just nu sitter vi och väntar på att Micke ska komma hem från att ha meckat med vår bil ett par timmar. Vi vill ha mat. Sen filmmys. Sen SOVA.

I morgon blir det dagis för 2 fröknar. Inge mer hemma och stöka, men om dom tycker Ella har för grov hosta får dom ringa. Men ingen är feberig mer eller sjuka på så sätt, så dagis för slanten och då ska jag allt passa på att FÅ I ORDNING här hemma, för på lördag gäller dte, då är ju dopet för Kian och DÅ ska det vara snyggt här hemma.

Nehe, nu ska jag röra på döfläsket.

Idag kommer prästen för att fixa inför Kians dop. ÄNTLIGEN. Trodde aldrig vi skulle få veta vem vi skulle ha eller få hinna fixa. Bara 1 vecka kvar nu ju till dopet.

Nu har man 2 sjuka barn hemma, både Ella som Kian har feber och sin hosta och allt, likadant på båda, jag har min gissning på vad det är som spökar, men är ju inte säker för än dom träffat en läkare. Men gissar på RS då det är precis likadant som förra året då Ella och Nellie hade det samtidigt då det smittar lätt. Men hoppas på att det blir bättre snarast. Värsta sjukdommen jag kan tänka mig på ett barn är fan hosta, man kan ju verkligen knappt göra nåt för dom då :( Mina fina små.

Dagarna har gått, tankarna flyger och känslor är blandade.

En del av mig saknar henne massor, en del av mig grubblar om henne var dag, en del av mig vill att det ska bli som förr. En annan del av mig är så arg och ledsen och besviken än. Usch, jag saknar att sitta och prata strunt om allt, att skratta och dona ihop. Jag saknar att våra barn leker ihop. Nellie går varje dag här hemma och säger att hon ska hem och leka med hennes barn som henne och resten av dom. Hon säger varje dag att hon vill till dom.

Hur förklarar man för ett barn att hon troligen aldrig mer kommer få träffa sina vänner igen eller deras föräldrar? Hur förklarar man att hon aldrig mer behöver prata om dom eller säga deras namn då hon aldrig mer kommer få se dom igen eller höra talas om dom igen? Usch, tycker så fruktansvärt synd om Nellie och Ella, dom som lider mest av alla i alla fall. :(

Nej, saknaden är stor, men vad kan man göra? Försöka låta det rinna ur ens kropp och glömma? Men jag vill inte glömma, tror jag. Men, jag är ju jag. Jag kan ju fan aldrig släppa på något.

Nej, om man ska fortsätta städa lite då.

Just nu svänger det om som bara fan i mina tankar och känslor kring saker. Jag både är arg, som förbannad och skit ledsen. Låg och grät i nästan 4 timmer i går kväll innan jag lyckades somna på nåt vis. Vaknade ungefär 1 gång var annan timma med hemska drömmar och känslor som jagade mig. Känner mig så sjukt frustrerad.

Vad jag än sa, vad jag än förklarade, så vändes allt i mot min nakdel, jag var den ände som gjort och betett mig fel. Fanns det en mening att ens ringa? Jag hoppades ju på att det skulle lösa något, men saken kändes mer som att den vart värre, för min del. Att jag vart mer skuldsatt och trängd i hörnet än jag var innan.

Nej, idag ska bli första dagen i ett nytt jag.

Dock har den ju startat helt åt helvete med att man har alla barnen hemma och knappt sovit i natt så man har ju ett humör från helvetet fast jag har kroppen full av medicin. Fast, min medicin är ju skit och funkar inte på MIG dårå, så det är ju orsaken till humöret från helvetet.

Men idag ska jag ska ett nytt jag träda fram ur skuggorna. Jag ska sluta låta mig hunnsas med, köras över. Jag ska sluta fega och hålla tillbaka mig själv. Jag ska börja att vara MIG igen. DEN jag VERKLIGEN är, sen får folk helt enkelt acceptera läget eller dra. Simpelt.

Trött idag på att alltid köras med och tryckas ner. Jag är bara en människa, en vanliga människa med känslor och gränser jag med som alla andra. Jag är inte perfekt, men jag vill heller inte vara det, utan vara mig själv och tyckas om för den jag är och accepteras för den jag är. MED eller UTAN ADHD.

Idag är en ny dag i den nya mig.

Undra om barnen kommer skratta lika mycket åt mamma som deras morföräldrar gjorde åt mamma när hon var liten, åt hennes knasiga upptåg och knasiga påhitt och beteende :) Det hoppas jag, vill att dom ska vara lyckliga och glada små barn i en fin familj och tryggt hem. Mina älskade små.

God dagens, här var länge sen man satt. Varken haft orken, tiden, lusten, eller sug på att sitta och skriva.
Men nu fick jag mig en triggare till det.

Jag har närmaste dagarna haft mig grova funderare kring massor av saker.
Saker som förvirrat mig upp till över öronen.

Kort men enkelt...

Hur kan det vara okej att gapa, skälla och såra en person, men den som blir allt detta får absolut inte i närheten göra samma saker, säga samma saker, skriva samma saker och allt utan att det INTE är okej, för då är det helt fel och då är man efterbliven opch dum i huvudet som sakenar något i huvudet med mera? Man är liksom, inte en vän då helt plöttsligt?

Hur kan det vara okej, att sitta och säga till sin "vän" att, du får inte skriva si och så där om MIG i DIN blogg, men den andra personen får det i sin?

Jag är jätte förvirrad i detta.

Gäller inte reglerna som vänner samma mot båda håll? Att det som den ena gör ska vara okej mot en själv då? Eller är dte helt enkelt så att, den ena styr hur den andra ska, tänka, prata, skriva och formulera sig, bete sig, för att det ska vara rätt mot den personen? Är inte det att kränka personen i fråga då? Är inte det att styra och ställa över människan? Är inte det helt fel?

Jag tycker det, men nu är det så, hela mitt inlägg nu är ju egentligen också helt fel om man ska fråga dessa personer. Nu är det JAG som skriver fel, formulerar mig fel, och helt enkelt GÖR fel. För så här får man inte göra! Men då är min fråga enkel...

HUR FAN FÅR MAN VARA DÅ, VAD FAN SKA MAN GÖRA OCH SÄGA OCH SKRIVA OCH HUR SKA MAN BETE SIG RÄTT DÅ??? Vad är det rätta??? Förklara snälla.

Tack för mig.

Denna dag gick fort fram, nyss blitt av med Maria och Cevin som vart här och röjt rövare. Synd på flickornas rum haha.  Mycket skratt som vanligt var det ju. Men alltid lika kul också.

Maria och jag hade varsitt barn på stan en snabbis, jag hämtade ut min medicin, 490 kr bara för 1 jävla bur, fan vad nice. NOT! Blir ju bara 490 i månaden, 30 tabletter i varje burk, men sååååå skoj. Inte.

Nellie fick även idag Lejon Kungen på DVD av mig, så nu slipper jag höra hennes jäkla tjat om att se Lejon 2643892 gånger om dagen på MIN tv, nu kan hon se den på sin EGNA.

Vart ett plagg var typ till barnen denna gång, kunde inte komma på att det fanns annat behövligt nu som dom behövde, vilket är bra, då har dom allt som dom behöver och klarar sig på det juh   Kian fick sig en onepeace eller hur det stavas, och flickorna fick strumpor och benvärmare och vantar med mössa. Vilket behövs just nu juh.
Nellie fick även en liten av tydligen fler som jag tyckte mig höra och uppfatta det som, en födelsedagspresent av Maria, ett par super söta Bamib fingervantar, som hon pekade på och ville ha. Så då fick hon det av Maria.  

Vart en snabb shopping på systemet med, till älsklingen och mig, vart några öl. Tänkte att vi gjort oss förtjänta av dom, men det vet man ju aldrig.   Så i kväll blir det någon öl, till tv med en skål chips. Kommande vecka får jag träna för glatta livet fan.

Nu tappade jag bort mig i vad jag hade tänkt mer skriva, så vi skiter på detta. HEJ.

Hakona Mathata. 

Kon hem för 15 min sen med alla barnen. Flickorna fick vara på dagis i redan kvart över 7, fast dom vanliga fall börjar 9. För i går kväll fick vi åka in med lille Kian till Huddinge Sjukhus Barn Akut, med 40 grader i feber, hes skällande hosta och avårigheter att äta av smärta i halsen.

Vi fick läggas in över natten för observation för en svullen körtel i halsen som kunde orska andningsstopp och som var ganska livshotande för en så pass liten bebis som Kian. DET var ju skit skoj liksom för våran del.

Så Micke stannade över natten med Kian medan jag kom nu i morse till 8 och löste av han så han kunde åka och jobba.

Idag mår Kian bäyttre, det är någon form av virus som slår ut i hans lilla kropp och mer än att ge lite flytande alvedon för halsen är smärta är vad vi kan göra för stunden. Men att ha ett vaknade öga på hans andning och feber är en klarthet för våran del i ett par dagar.

Jag som sov hemma, sov ju faktiskt ingenting typ, var ju så stressad och oroad för Kians skull så, var ju mer vaken än sovande. Sen att Ella började med slemhosta och snörvel under natten hjälpte absolut inte heller. Men nu är vi hemma igen och hoppas på att få stanna här också nu.

Kian vart sondmatad i går kväll undernatten till i morse, då han inte åt någonting mellan kl halv 9 i går morse till kl 23 i går kväll. Dom var tvugna att sondmata han då för att vättska upp han. Och det var inte poppis hos Kian kan jag lova. Nej usch, fan som jag mått dessa timmar i går och idag. Skönt att det nästan är över.

Nu ska jag mysa som den med min lille kille.

Kian har precis fått sonden i näsan och han är veeerkligen INTE glad, han var sååå ledsen.
   
Och här har dom nyss startat sondmatningen, han var så trött och utmattad min stackars lille fina kille.

Hakona Mathata

Jaha, nu då? Nu känner jag att jag gör fel igen med att skriva, FAST jag formulerar mig ganska väl. För att försöka undvika irritationer och agg från andra håll, men får den reaktionen ändå. HUR ska jag skriva och formulera mig för att INTE reta upp folket? Jag måste ju få tycka och känns som jag gör, utan att det ska blir agg på det hela samt, jag måste bli respekterad för att jag ska respektera det andra vill och känner. Och jag respekterar väl det andra väljer, gör, känner och tycker, utan agg och diskutioner, men får inte samma mynt tillbaka?! Orättvist tycker jag.

Jaja, får se hur det vänder sig imot mig denna gång då!

Hakona Mathata